Vi följer gärna ett manus, särskilt när vi ser att det fungerar framför kameran. Om inte, måste man ha flexibiliteten och förberedelsen att våga justera på plats. Våra manus är ofta uppbyggda runt stolpar, och vi har ofta flera varianter av olika ”sayings” till varje historia. Framför kameran unnar vi oss sedan lyxen att leka fram historien tillsammans med en stor portion improvisation. Oftast finns det många möjligheter till förbättringar när man skjuter skarpt och ser hur de olika karaktärerna samverkar.
Delaktighet i regiarbetet är för oss en självklarhet och tillsammans med ett produktionsbolag ansvarar vi även för castingen. Om man väljer rätt ”råvara” från början får man mycket på köpet. Generellt castar vi hellre på Segelstorg än att gå genom traditionella castingbyråer. Många dramatenskolade skådespelare är för teatraliska och överdrivna i sitt spel och därför söker vi istället karaktärer som orkar att vara sig själva framför kameran. På så sätt tonas spelet ned och trovärdigheten ökar. Roland Nordqvist (Teliapappan) är ett bra exempel, då han aldrig stått framför kameran tidigare. Även när vi sökte medaktörer till Jacko, streetcastade vi samtliga. Och till inspelningen av Skandiabankenfilmerna använde vi oss av riktiga överklassungdomar istället för skådespelare som skulle spela rika.
Produktionsnära kreativitet.
För oss är det naturligt att jobba produktionsnära, helt enkelt därför att det ger oss möjlighet att vara kreativa i alla led och i varenda detalj. Det är också det enda sättet om man vill ta fullt ansvar för slutresultatet. (Ibland jobbigt, man kan ju inte skylla ifrån sig på någon stackars musiker, animerare, regissör, fotograf och stylist!)
